Hur Kingen kom till mig
Igår blev det inget bloggande, för jag var och sov över hos en kompis..
På Spencers blogg kan man läsa om hur Spencer kom till sin matte Marie och jag tyckte att det var en kul idé, så här kommer våran historia :)
Jag har alltid varit väldigt intresserad av djur och haft massa djur av olika slag runt omkring mig när jag växt upp, men det var inte föränn våran dåvarande New Foundlands hund Xaya (uttalas Saja) började bli gammal som jag verkligen fick upp ögonen för hundar, innan hade det mest varit hästar som jag varit intresserad av. Förutom Xaya hade jag tigigare haft en New Foundlandshane som hete Rebell, en Flat coated retrivertik vid namn Jazza, och en storpudel som hete Dennis.
Jag började köpa rasböcker och läste om olika raser, och jag fastnade direkt för den Amerikanska Cocker spanieln. Vackra, bedjand ögon och lång, silkig päls. Dens psykke verkade också helt perfekt, glad, lättlärd och energisk. Jag tittade självklart också på andra raser t.ex. pudel, chihuahua mm. men "amrisen" vekade helt perfekt. Jag ville verkligen ha en hund att träna med, lydnad, bruks men framför allt till utställning..
Sen en dag när min låtsasmamma kom hem från sina föräldrar hade hon med sig en utklippt annons..
annonsen..
Vi packade in familjen inkl Xaya och körde till orten där Kingen levde. Jag minns hur vi körde in på parkeingen till radhuset och en av dörrarna öppnades och där stod två kvinnor och den ena höll i halsbandet på en skällande liten "amris". Bara jag och pappa gick in i huset först och vi satte oss båda direkt på golvet medans kvinnorna pratade med pappa. Kingen, som då hete Rambo, gick först fram och luktade på pappa och sedan kom han till mig och la sig i mitt knä (SÅLD!) Kingen såg inte alls ut som de "amrisar" som visas på bild i rasböcker med lång, vacker välvårdad päls, utan han var helt avrakad, hade skavsår på halsen och hade ett jack i huvudet. Men jag visste att han var rätt hund för mig ändå :)
De sa att vi fick ta hem han på en prov-vecka, men att han precis hade kommit tillbaka från ett gammalt par som hade haft han på prov. (Senare fick vi reda på att de försökt sälja honom i några månader och att han hade fått följa med olika människor på prov flera gånger men att han alltid kommit tillbaka.) Vi kunde inget annat än att ta hem honom, och jag visste att han inte skulle få komma tillbaka till dessa människor.
Den första bilden tagen på Kingen hemma :)
Hemma fick Kingen nog sin störst trygghet i Xaya. De låg alltid tillsammans i korgen, Xaya på sidan, och Kingen mellan hennes framben (det såg faktiskt ut som att hon kramade honom)..
Vi har i efterhan fått reda på att familjen som han kom från var väldigt instabil med en "dum" pappa, det hade handlat om misshandel, vilket kanske förklara ärret som Kingen fortfarande har i huvudet.. Polisen hade även varit hemma i deras hem, vilket kanske förklarar vrf Kingen blir orolig och rädd när han hör polisbilar och andra sirener..
Det värsta med att ha en omplaceringshund är att man inte vet vad som hänt honom tidigare, men det bästa är att jag vet att jag har gjort hans liv bättre*
Jag älskar dig Kingeling^^ <3
Xaya och Kingeling <33
På Spencers blogg kan man läsa om hur Spencer kom till sin matte Marie och jag tyckte att det var en kul idé, så här kommer våran historia :)
Jag har alltid varit väldigt intresserad av djur och haft massa djur av olika slag runt omkring mig när jag växt upp, men det var inte föränn våran dåvarande New Foundlands hund Xaya (uttalas Saja) började bli gammal som jag verkligen fick upp ögonen för hundar, innan hade det mest varit hästar som jag varit intresserad av. Förutom Xaya hade jag tigigare haft en New Foundlandshane som hete Rebell, en Flat coated retrivertik vid namn Jazza, och en storpudel som hete Dennis.
Jag började köpa rasböcker och läste om olika raser, och jag fastnade direkt för den Amerikanska Cocker spanieln. Vackra, bedjand ögon och lång, silkig päls. Dens psykke verkade också helt perfekt, glad, lättlärd och energisk. Jag tittade självklart också på andra raser t.ex. pudel, chihuahua mm. men "amrisen" vekade helt perfekt. Jag ville verkligen ha en hund att träna med, lydnad, bruks men framför allt till utställning..
Sen en dag när min låtsasmamma kom hem från sina föräldrar hade hon med sig en utklippt annons..
annonsen..
Vi packade in familjen inkl Xaya och körde till orten där Kingen levde. Jag minns hur vi körde in på parkeingen till radhuset och en av dörrarna öppnades och där stod två kvinnor och den ena höll i halsbandet på en skällande liten "amris". Bara jag och pappa gick in i huset först och vi satte oss båda direkt på golvet medans kvinnorna pratade med pappa. Kingen, som då hete Rambo, gick först fram och luktade på pappa och sedan kom han till mig och la sig i mitt knä (SÅLD!) Kingen såg inte alls ut som de "amrisar" som visas på bild i rasböcker med lång, vacker välvårdad päls, utan han var helt avrakad, hade skavsår på halsen och hade ett jack i huvudet. Men jag visste att han var rätt hund för mig ändå :)
De sa att vi fick ta hem han på en prov-vecka, men att han precis hade kommit tillbaka från ett gammalt par som hade haft han på prov. (Senare fick vi reda på att de försökt sälja honom i några månader och att han hade fått följa med olika människor på prov flera gånger men att han alltid kommit tillbaka.) Vi kunde inget annat än att ta hem honom, och jag visste att han inte skulle få komma tillbaka till dessa människor.
Den första bilden tagen på Kingen hemma :)
Hemma fick Kingen nog sin störst trygghet i Xaya. De låg alltid tillsammans i korgen, Xaya på sidan, och Kingen mellan hennes framben (det såg faktiskt ut som att hon kramade honom)..
Vi har i efterhan fått reda på att familjen som han kom från var väldigt instabil med en "dum" pappa, det hade handlat om misshandel, vilket kanske förklara ärret som Kingen fortfarande har i huvudet.. Polisen hade även varit hemma i deras hem, vilket kanske förklarar vrf Kingen blir orolig och rädd när han hör polisbilar och andra sirener..
Det värsta med att ha en omplaceringshund är att man inte vet vad som hänt honom tidigare, men det bästa är att jag vet att jag har gjort hans liv bättre*
Jag älskar dig Kingeling^^ <3
Xaya och Kingeling <33
Kommentarer
Postat av: Järno
Kingen har alltid tyckt om mig (A) :) haha måste få skryta lite :D
Postat av: sannie
ha en fortsatt trevlig kväll :)
Postat av: bella
aw vilken söt hund(:
Postat av: sannie
jajemän, det har jag. och tack :) hihi
Postat av: Jennie
söt vovve :)
Postat av: Jennie
svar: ja det är de :)
Postat av: Elin
Vilken historia! =) <3
Postat av: Elina
söt blogg och söta hundar:D
Postat av: Anonym
Kul att du hakade på!
Vilken historia, bra att han hamnade hos dig tillslut :)
Postat av: Anonym
Vilket bra inlägg!
Finns ''Historien bakom mig och Deamon'' inne på fliken OM DEAMON på min blogg. Den liknar kingens historia lite!
Det känns skönt att ha räddat ett liv!
Trackback
