Idag kom det in på praktiken två dvärgschnauzrar, en strävhårig (normalstor) tax, en tollare och en liten bichon-blandras. Den sistnämnda var lite speciell då hon var döv. När hennes matte och husse lämnade in henne berättade de att hon var döv, och sedan när de gick så ljudade de med läpparna "hej då" och vinkade (awww). Eftersom hon inte hörde så fick man använda handsignaler för att hon skulle stanna kvar på bordet, i badet o.s.v. ..sen fick man även tänka på att inte skrämma henne genom att överaska henne. Som när man skulle hämta henne i buren kunde man inte bara flänga upp grinden (inte för att jag brukar göra det, hehe) utan försiktigt titta fram så hon var beredd. Man glömde dock lätt bort att hon var döv, som när hon satt i sin bur och skällde i "väntrummet", så sa jag högt: tyst! men så kom jag på mig själv, hon hör ju mig inte^^ 

Det var så roligt att se denna lilla vovven, som trots sitt "handikapp" var så glad och viftade på svansen hela tiden. Hundar klarar sig ju ganska bra som döva då hundar inte använder lika mkt akustiska signaler (ljud) som de använder visuella- (kroppsspråk), kemiska- (dofter) och taktila- (beröring)signaler.